Det finns två händelser, eller milstolpar, som är tätt förknippade med hippiekulturen under 60-talet. Den första är hippierörelsens absoluta höjdpunkt, den magiska sommaren 1967, som kom att kallas Summer of love. Den andra är den legendariska Woodstock-festivalen 1969. Tyvärr kom denna festival också att markera slutet på den första hippievågen.
Woodstockfestivalen, eller Woodstock Music and Art Fair som den egentligen heter, hölls den 15 till 17 augusti 1969. Festivalen hölls på ägorna till en mjölkfarm, utanför staden Bethel i New York i USA. Det kan ju låta konstigt att en festival som anordnas i närheten av Bethel kallas Woodstockfestivalen, men det beror helt enkelt på att arrangörerna hade planerat att hålla festivalen i Woodstock i samma delstat. Men, när de inte fick tillstånd att arrangera festivalen där upplät mjölkbonden Max Yasgur sin mark för festivalen. På så sätt blev festivalen i Bethel Woodstockfestivalen.
Minst 500 000 deltagare
Arrangörerna, fyra stycken amerikaner, hade förväntat sig att det skulle komma upp emot 200 000 personer till festivalen. Men, istället kom en halv miljon människor, och kanske ännu fler. Eftersom man inte gjorde någon exakt räkning, och uppgifterna varierar, vet man inte hur många som egentligen besökte festivalen under de där höstdagarna, men man vet att de var minst 500 000. Trots att man inte marknadsförde festivalen över huvud taget strömmade publiken till, och det var förstås ryktet som spred sig som en löpeld. Från början var tanken att publiken skulle få betala inträde, men när folkmassorna strömmade till gav man upp och lät alla komma in gratis.
Alla vägar runt festivalområdet var fyllda av bilar, ungdomar och hippies som försökte ta sig fram till festivalen. Med så många människor samlade på ett ställe blev det naturligtvis mycket trångt, och regnväder gjorde marken blöt och lerig. Att det kom över 500 000 istället för de 200 00 man hade förväntat sig var förstås glädjande men det innebar också en hel del problem. Med mer än dubbelt så många människor som man planerat för rådde det brist på toaletter, sjukvård och andra faciliteter. Trots dessa brister och trots det gigantiska publikantalet beskrivs publiken på Woodstock som lugn och sansad.
Tre dagar av fred och musik
Festivalens budskap var Three days of peace and music (tre dagar av fred och musik), och den har kommit att representera en av de absoluta höjdpunkterna inom både hippiekulturen och livsstilen under senare delen av 60-talet. Många av tidens musikikoner uppträdde på Woodstockfestivalen, och några av höjdpunkterna var uppträdanden av Janis Joplin, Jimi Hendrix, Santana och Ravi Shankar.
Tre dagar med fred och musik blev just precis det. John Lennon har sagt om Woodstockfestivalen att det var den största folkmassa som någonsin har samlats för ett annat syfte än krig.
Musiken
Festivalen hölls alltså under tre dagar, och de första artisterna stod på scenen på fredag eftermiddag. Man hade ett stort uppbåd av artister och man spelade i stort sett dygnet runt. Under de tre dygnen kunder publiken, helt gratis, njuta av 33 olika artister och band, de flesta av dem tillhörde de allra största.
Under fredagskvällen och en bit in på lördagen uppträdde följande artister:
- Richie Havens
- Swami Satchidananda, som höll invigningstalet
- Sweetwater
- Bert Sommer
- Tim Hardin
- Ravi Shankar
- Melanie
- Arlo Guthrie
- Joan Baez
Ravi Shankar är kanske mest känd för sin påverkan och sitt samarbete med Beatles, och George Harrison i synnerhet. Men denne indiska kompositör och sitarspelare började turnera i USA redan under slutet av 1950-talet, och han blev en viktig förmedlare mellan indisk och västerländsk musikkultur.
Joan Baez var gravid i sjätte månaden när hon gjorde sitt framträdande.
Lördagsdygnets artister var följande:
- Quill
- Country Joe McDonald
- Santana
- John Sebastian
- Keef Hartley Band
- The Incredible String Band
- Canned Heat
- Mountain
- Greatful Dead
- Creedence Clearwater Revival
- Janis Joplin och The Kozmic Blues Band
- Sly and The Family Stone
- The Who
- Jefferson Airplane
Dessa uppträdanden startade 12.15 på lördagen och pågick ända till 09.40 på söndagsmorgonen. Efter några timmars uppehåll äntrade de första av söndagens artister scenen kl 14.00:
- Joe Cocker and The Grease Band
- Country Joe and The Fish
- Ten Years After
- The Band
- Johnny Winter
- Blood, Sweat & Tears
- Crosby, Stills, Nash & Young
- Paul Butterfield Blues Band
- Sha Na Na
- Jimi Hendrix och Gypsy Sun and Rainbows
Country Joe McDonald spelade senare med Country Joe and The Fish och gjorde alltså ett dubbelt framträdande under festivalen.
Regn- och åskoväder ställde till stora problem med förseningar i programmet, men flera av artisterna fortsatte att spela trots ihärdigt regnande. Efter Joe Cockers framträdande på söndagen drog ett åskoväder in som försenade programmet med flera timmar. Bandet Greatful Dead fick på lördagen avbryta sitt uppträdande efter fem låtar. Då hade regnovädret redan orsakat flera avbrott och långa pauser mellan låtarna.
Kulmen på hippie-eran
Woodstockfestivalen blev kulmen på hippie-eran, och den markerar också slutet på denna period. Festivalen blev snabbt kultförklarad. Det har skrivits många böcker om festivalen och redan 1970 gjordes en film som prisades och senare blev K-märkt av USAs kongressbibliotek. 1999 hamnade Woodstockfestivalen också på frimärke, då det amerikanska postverket, U.S Postal Service tryckte upp en serie frimärken om USAs 60-tal.
Det går förstås inte att tala om Woodstockfestivalen utan att nämna drogerna. För även om publiken ansågs vara lugn och sansad förekom det förstås en hel del droger, liksom det gjorde inom hippiekulturen för övrigt. Intresset för droger växte sig stort i USA under 1960-talet och framför allt använde man hallucinatoriska droger. På Woodstockfestivalen var dessa droger ett stort inslag och de var främst cannabis och LSD som användes.
Man hade anordnat flera stora festivaler av denna typ under senare delen av 60-talet, och det anordnades också festivaler efteråt, men ingen fick lika stor genomslagskraft som Woodstockfestivalen. I Bethel bestämde man sig dock direkt att aldrig mer hålla en sån festival, även om det gjordes försök att få till en uppföljare. För även om det gick förhållandevis lugnt till under festivalen förde den enorma publiktillströmningen med sig en hel del problem. Man gick till och med ut på radio och uppmanade folk att inte bege sig till festivalområdet för att försöka lösa de stora trafikproblemen.